Wednesday, September 16, 2009

Essay in Swedish

Den egoistiska DNA:n

De nyaste rönen antyder, att bärare av grundläggande genetisk information – DNA – inte är så bräckliga, som vi förutsatte och att den har lämnat tydliga spår av sin kod även under mycket ofördelaktiga livsbetingelser under många århundranden. Man har hittat spår av dess relativt självständiga existens. Tack vare detta är det möjligt att med en lagom anpassad teknik söka sig tillbaka i historien av informationsgrunden till allt levande. Den nyaste definitionen av livet talar nämligen enligt kybernetikerna – om att livet är information. Det hänger ihop med Dawkins hypotes om „den egoistiska genen“. Enligt den, är allt levande som vi känner till på jorden en mer eller mindre komplicerad „bärare“ av denna egoistiska, autonoma information. Egoistisk är den därför, att den bara tänker på att föröka sig själv även om det betyder utplåning av andra livsformer. De specifika naturlagarna leder fram till en „upprorisk strategi“ för bevarande av liv. Upprorsmän försöker i en politisk ogästvänlig miljö bevara konkret information – till exempel att demokratin, ordets frihet och resefrihet verkligen existerar. Mycket snabbt lär de sig, att sådan information i en enda kopia mycket lätt kan upphöra. Även om man skulle gömma den i ett inbrottsäkert kassavalv, kommer förräderi eller slumpen att upptäcka den. Om ni skulle gräva ned en enda kopia på en okänd plats, kommer ni att förstöra den, på grund av att repression av den ogästvänliga samhällsmiljön kommer att utrota er tidigare, än ni hinner berätta var dyrbarheten befinner sig. Under många millennier av mänsklighetens historia fick vi erfara att varken de starkaste fästningar, eller de mest massiva sarkofager, eller skarpsinnigaste labyrinter lyckades att försvara skatter från tjuvar. Pyramiderna är vårt eviga memento för ett sådant naivt beteende. Den enda garantin för bevarande av den värdefulla skatt – och DNA är en sådan utomordentligt värdefull och bräcklig skatt är – är dess fortplantning eller kopiering. I fallet med upprorsmännen kallas en sådan segrande strategi – samizdat. Ju fler kopior av samizdat som upprorsmännen lyckades kopiera, destå större var chans, att försvarad information skulle överleva. Trots en intensiv förintande kraft av hemlig och offentlig polis, trots fängslande, trots landsförvisningar och avrättningar, kom den försvarade informationen att överleva.. Kanske bara därför, att en glömd kopia blir kvar i många tiotals år ovanpå skåpet i ett familjehus, vilket är helt ointressant för polisen. Och precis så beter sig „den egoistiska DNA:n“ – gömmer sig i de mest överraskande livsformer. Var och en av dem har sitt eget sinne. Det kan ju hända, att bara violettprickiga skalbaggar med gröna ben överlever vid ofördelaktiga förändringar i naturen. Det visar sig, att även en sådan vidrig skalbagge som kackerlackan kanske är den utvalde bäraren av ett värdefull meddelande om livetsexistens, på grund av att den kan överleva ett vansinnigt atomkrig!

DNA är ett underverk av informationsspridande i tid och rum. Den försöker att hitta alla möjliga och omöjliga former av gömställen och många av de möjliga och omöjliga formerna har den redan upptäckt. Det är den bräckligaste skatt, som existerar på planeten. Det räcker ju att trycka ned en myra och en unik kopia går förlorad för evigt. Därför finns det miljarder myror på alla kontinenter och för säkerhets skulle det finnas några sorter också i ditt skafferi. Det räcker att det är torr, kallt, eller tvärtom. För mycket vatten och varmt och den bräckliga genetiska information går under med sin sexbeniga kropp. Därför har kopiorna också adapterade för vatten, både för lågt och högt. Därför har de kopior också ben för att kunna springa bort i nät när de är utsatta för fara. Just därför finns dess kopior med rötter, så att de snabbt kan besätta ett så stort område på planeten som möjligt, för att kunna föröka sig till största möjligaste antal. För att lära sig att inte springa bort, stanna kvar, hålla sig kvar. Några kopior växte i kolosala dimensioner därför, att inte någon skulle komma äta upp dem. Men eftersom inte gigantiska dinasaurieformer kunde överleva, befinner sig kopior av den „egoistiska DNA:n“ också i osynliga mikroba former, vilka befinner sig på de otroligaste platser – från tarmar hos de olika djur, i honors vaginor av alla möjliga sorter, till kokande termala källor och permafrostens isberg. Så gömmer sig DNA i rummet.

„Den egoistiska DNA“ inte bara gömmer sig, den förökar sig genom de otroligaste former. – från upphöjda kärleksyttringar hos människor, via bröllopsdanser hos djur och bisarra erotiska lekor hos fiskar och amfibier, till icke bindande promiskuitet hos mikrober. På sådant sätt kan den säkra ett försprång framför destruktiva krafter av omgivande icke levande , men i levande miljö. Om det är överraskande för någon, att olika former av DNA konkurrerar med varandra , men också attackerar varandra, till och med äter upp varandra, så måste man säga, att den materia, med vilken den „egoistiska DNA:n“ arbetar, är definitiv.. Därför att varje ny uppfinning, vilken lovar dess evighet, företräder. Ståndaktigt strider den nämligen mot den andra termodynamiska lagen, vilken komplicerat bevisar det, som Bibeln på ett enkelt sätt berättar: „Av jord är du kommen och till jord skall du också varda“. „Den egoistiska DNA:n“ tror inte på fatalism i religionen. Den ger inte upp. Aldrig.

Gräsmattans slåtterkarlsfilosofi…

Studerade ni någon gång hur en man körde en gräsklippare i en trädgård? Jag såg många, kanske hundratals. Några av de körde mekaniska, andra elektriska gräsklippare och de rikare satt på små traktorer. Och några slår omkring sig med en elektrisk handlie. När jag var liten såg jag också slåtterkarlar med en vanlig handlie. Men de klippte aldrig gräs av de skäl, som det gör de nu. För glansen skull. Och när jag ser, en „glansgrässlåtterkarl“, kan jag inte låta bli att tvivla. I denna värld finns ju så mycket arbete, så många obyggda hus, så många icke reparerade maskiner, så många begravda brunnar – och ändå är deras lyxiga ansträngning meningfull. Det är inte på grund av en verkligt vällustig känsla inför en perfekt engelsk gräsmatta. Meningen hänger inte ihop med den ögonblickliga ändamålsmässigheten i våra mänskliga mått. Sinnet är evolutionistiska och vi kan kalla det „förblivandet i tiden“.


Ja, alla friska och starka män kunde börja göra någonting meningsfullt. För det överväldigande flertalet är nämligen gräsklippning ett arbete, fåfängt och utsiktlöst. Deras arbetsresultat brinner frost under vintern och även den vackraste gräsmatta kan mycketbra plöja upp en enda mullvad. Och flera av dem kör sina gräsklippare på breddgrader som klimatiskt sett inte är de lämpligaste. Vid första anblicken kunde de kanske göra någonting mera meningsfullt, antingen klippa gräsmattan på ett sådant ställe, där den verkligen trivs, eller göra någonting nyttigt för den högre mänskliga missionen där det behövs. Och ändå är det bra att de går precis på den lilla biten av världen, där de var blåsna med ödet, eller har lämnat sina förfäder. Utan att vara medvetna om det är så, att de utför en hemlig uppgift för „den egoistiska DNA:n“. De stannar kvar på de mest olika ställen i världen och där bevarar den med sin existens sina mänskliga former just därför, att ingen /inte ens den skenbart allsmäktiga och allvetande „egoistiska DNA:n“/ vet, var den rätta platsen för sin säkraste överlevnad befinner sig. Om inte dessa gubbar skulle gå med gräsklippare på sina gräsmattor, skulle det inte finnas någon garanti för, att de aldrig skulle överge denna plats. Den, som klipper gräsmattan bara för sitt eget höga nöje, har en finansiell trygghet, har en familj, barn och uppfostrar andra former av „den egoistiska DNA:n“ i form av katter, hundar, hamstrar eller andra nyttodjur. Den svälter inte och ingen fara hotar honom. Han klipper gräsmattan och därigenom tror han på framtiden. Han har en sådan evig och oändlig sysselsättning, så det inte finns någon risk, för att han ska sluta någon gång och börja fundera på meningen med sin existens. Eftersom han strax skulle komma på förrädiska tankar. Till slut skulle han kunna upptäcka, att just hans existens inte har någon evident mening. Bara han fortsätter att klippa.........…


Djur överför sin genetiska information med enkel fortplantningcykel. De sysselsätter sig till sin oundvikliga död med att lära sig att först gå, sedan att orientera sig i sin omgivning, att gömma sig och skydda sig från fienden, att leta efter en partner, föda och skydda sina ungar från den omgivande världen och sen slutar de sina liv som en maskin, som har tjänat ut. Sådana manuskript räcker inte för människor. En tanke sprider sig under millisekunder och under en människas liv kunde det vara ganska många utan svar. Därför är alla former för att ta död på tiden välsignade. Såg ni någon gång fanatiska fotbollsfans och hörde ni då deras lekmanna-, men också så kallade fackliga kommentarer om den speciella matchen? En omdömesgill människa skulle bara skaka på huvudet över en sådan fåfänga. Så mycket, att han skulle kunna skaka loss det. En så onödig verksamhet, som är att sparka på en boll, som är rund. Om det händer något under spelet, vad som helst, uppträder plötsligt en „advokat“, som är ovärdig för mänsklighetens högre mållsättningar. Men vem pratar här om högre målsättningar av mänsklighet? Politikerna? De brukar också gå på fotboll. Diktare? De hejar också till på sin „egen“ favoritfotbollsklubben. Filosoferna? Heidegger var en av de mest uppskattade och politiskt inflytelserika under sin livstid och ändå kommer hans söner ihåg, hur han hetsigt lyssnade på fotbollsmatcher på radion. Det är så och det är bra, att det är så. Inte bara fotboll, utan varje mänskligt nöje eller intresse för vad som helst, inkluderat samlande på kapsyler till ölflaskor, har sin egen mening. Det syselsätter människans sinne, för att hon vill veta och vill leva tills meddelandet kommer om vilken plats i tävlingen hans favoritklubb uppnådde. För att hon ville leva bara där, hon har sin samling av onödigheter och speciellt, att hon intresserar sig för ofarliga „plikter“ i stället att ha djupare idéer om ömsesidigt dödande. Människorna kommer att berätta sina historier, de kommer att läsa om dem. De kommer att titta på dem på bio, eller hemma på teve. Deras egen stora historia pågår tyst och obemärkt. Det är livets historia, som en speciell form av albuminers och nukleinsyrors existens. Bli inte överraskade, men den här livsdefinitionen föreslog en viss herr Friedrich Engels. I det ögonblicket visste han säkert, vad han talade om.....…


1 comment:

Anonymous said...

vad jag letade efter, tack